Äventyret med den resande handelsmannen

Steve vaknade i sitt lilla hus uppe på berget. Morgonsolen sken över dalen, och fåglarna kvittrade.

Det var en dag som alla andra – trodde han.

När han blickade ut från sitt fönster såg han en resande handelsman som långsamt ledde sina två lamor uppför berget. Nyfiken gick Steve ut för att hälsa.

”Hej där, unge man,” sa handelsmannen med ett leende. ”Mitt namn är Lars, och jag har hört rykten om en stor ondska som hotar vår värld. Jag behöver hjälp av en modig äventyrare för att stoppa den.”

Steve tvekade inte. ”Jag är din äventyrare. Vad behöver jag göra?”

Lars tog fram en gammal kompass som skimrade svagt i grönt. ”Den här kompassen har ett enderöga inuti sig. Den kommer att visa dig vägen till ett starkt fäste där en portal till The End ligger gömd. Därinne väntar den fruktansvärda Enderdraken.”

Steve kände hur hjärtat slog lite snabbare. Ett stort uppdrag väntade honom. ”Jag tar mig an uppdraget,” sa han beslutsamt och tog emot kompassen.

Med ryggsäcken packad och kompassen i hand begav sig Steve djupt in i skogen. Ju längre han gick, desto tätare blev träden och desto tyngre kändes luften.

Plötsligt märkte han att marken under honom började lysa i ett blått sken. Han hade stigit på skulkblock! Innan han hann reagera hördes ett skrikande ljud – en skulk shrieker hade aktiverats.

Marken började skaka, och ur mörkret reste sig en Warden, stor och skrämmande. Warden vände sig direkt mot Steve och rörde sig långsamt närmare.

Steve visste att Warden reagerade på ljud, så han kastade en sten åt sidan för att avleda dess uppmärksamhet.

Medan Warden vände sig mot ljudet, drog Steve sitt diamantsvärd. Han närmade sig försiktigt och anföll med ett skickligt slag.

En intensiv men kort strid följde, och Steve lyckades övervinna Warden som försvann i ett moln av skulk.

Efter att ha pustat ut fortsatte Steve med kompassen i hand, och snart kom han fram till en öppning i marken – ingången till ett gammalt stronghold.

Han klättrade ner och följde mörka gångar, där skuggor dansade på väggarna.

Till slut fann han det han sökte: ett rum med en portalram. Flera platser på ramen var tomma, men tack vare kompassen hade han ett enderöga. Han satte in ögat, och portalen började glöda med ett intensivt ljus.

Med ett djupt andetag hoppade Steve in i portalen och landade i The End – en ödslig plats täckt av svarta torn med kristaller som gnistrade högt uppe. Långt bort hörde han ett dovt vingslag, och snart såg han henne – Enderdraken.

Draken svävade högt över marken och fick energi från kristallerna som satt på tornens toppar. ”Om jag kan förstöra kristallerna kanske jag kan försvaga henne,” tänkte Steve.

Med skicklighet och precision siktade han på kristallerna och sköt dem en efter en med sin pilbåge. Varje gång en kristall förstördes vrålade Enderdraken i smärta. Till slut var alla kristaller krossade, och draken landade på marken, utmattad.

Steve greppade sitt svärd och närmade sig draken. Efter en kort, intensiv strid lyckades han till slut besegra henne. Enderdraken skrek sitt sista vrål och försvann i ett moln av partiklar, och en portal tillbaka till Overworld öppnades.

Han steg in i portalen, och allt blev vitt. När han slog upp ögonen låg han tillbaka i sin säng på berget.

”Var det bara en dröm?” tänkte han.

Men när han gick ut för att titta såg han Lars stå vid stigen med ett brett leende. ”Du klarade det, Steve! Tack vare dig är världen trygg igen.”

Steve förstod att äventyret hade varit verkligt. När han gick ner mot byn mötte han Alex, en flicka med röda kinder och ett glatt leende.

”Hej Steve! Jag hörde att du räddade oss alla från Enderdraken. Vill du följa med mig och plantera blommor idag?” frågade hon.

Steve kände värmen sprida sig inom sig. ”Ja, det vill jag gärna,” svarade han.

Från den dagen blev Steve och Alex oskiljaktiga. De delade många glada stunder, blev kära och gifte sig. Tillsammans levde de lyckliga i alla sina dagar, alltid redo för nästa stora äventyr.

**Slut.**